.

Måndag igen. En måndag som inleder min sista vecka i Kina. Kanske den sista veckan i det här landet under hela mitt liv. Hoppas inte det, för jag gillar verkligen det här stället. Jag kommer alltid kunna föreställa mig lukten som finns här så fort man kliver utanför dörren. Jag kan faktiskt säga ganska många saker på kinesiska, och det är jag stolt över. När spanskan knappt kan sitta över natten till provdagen och kineisksan kan sitta kvar i huvet måste det väl vara något fel. Eller bara ett yttligare bevis på att jag och Kina hör ihop på nåt konstigt sätt. Att sitta i bilen och åka till olika platser är bara det ett nöje. Att titta ut genom fönstret och se alla kineser jobba och slita. Antingen för att tjäna ihop de där 5 kronorna så dom kan överleva dagen. Eller andra kineser som sliter för att bygga yttligare en stor fin byggnad att skylta deras stad med. För visst är allting snyggt, högt och rent när man kommer in i stan. Vilket många av er som läser kanske inte har bilden av att det är. Det finns så många kineser att det har uppkommit jobb till dem som ni inte ens kan ana er. När jag och Zoheb åkte till Nanshan, skidstället, såg vi kines kvinnor som satt på huk över tegelplattor (marken) och plockade upp fimpar med kina pinnar från springorna. Det finns män som går och plockar skräp hela dagarna för att sedan kunna cykla med allt till återbruket och få någon krona för att det sopsorterar. När bilen stannar i korsningar finns det människor som går emellan bilarna och erbjuder sig att tvätta av fönstrena på bilen. Det finns kineser som hjälper barn över övergångstället när se ska till skolan. På varje internationellt område finns det minst 10 vakter som vaktar området. I huvudet vet dom att det aldrig skulle hända något som de skulle behöva stoppa, eller polisanmäla. Men ändå står dom där 24 timmar om dygnet och tittar. Det står en kines när man kör in på området och sätter upp handen i pannan för att visa resepkt till alla som åker in. Och det står en som man säger husnummret till, och en som öppnar porten, och yttligare en som säger välkommen genom att ta upp handen i pannan innan vi svänger in till vårat hus. Miljoner taxichafförer, privatchafförer som en hel dag sitter och väntar medans dens "resenärer" shoppar eller som vi gjorde en hel dag, åkte skidor. Vår chafför fick stå och vänta i 6 timmar ute på parkeringen. Men det är hans jobb, och han accepterar det. Det är allt det här som gör Kina så häftigt tycker jag. Att alla kämpar för att få pengar. Ingen tar pengar förgivet så som vi gör i Sverige med studiebidrag, barnbidrag och allt vad det heter.

Hjälp vad långt inlägg det blev om kineser nu. Men det kanske kan vara kul för er att veta :)

Idag ska jag plugga och ikväll ska jag följa med pojken min på innebandy för sista gången innan jag åker.



Jag har föresten köpt en till mjukis dress. I grå en här gången :)

ha en bra måndag, puss!