.

Hej alla glada

Resväskan är packad och klar och varenda liten del av mig själv är totalt redo för att åka! Klockan är snart 1 på natten och jag ligger vaken, för att förhoppningsvis vara så pass trött imorgon att jag kan sova på planet. I princip alla jag känner har frågat mig om jag är nervös. Och det är lika svårt att svara varje gång. Nervositet är fel ord. Förväntansfull, ivrig och vimsig skulle passa in bättre. Nervositeten kryper bara fram när tankarna om flygning dyker upp. Jag, Terese Karlsson, ska flyga helt ensam. Kan det vara sant? Okej, misstolka mig inte nu (anna, mamma, pappa, zoheb, farmor, mormor, morfar, moster, stefan, tomas, pia och alla andra oroliga själar som finns där ute) jag kommer klara det, det var inte så jag menade. Det känns bara overkligt. För med en väl strukturerad lista på allt som ska göras känner jag mig trygg. Tyvärr kan jag inte lova att jag uppdaterar här när jag har landat. Men ni som jätte gärna vill veta det, kan prata med mamma och pappa som får ett mail av mig.

Jag tänker inte skriva upp mina förväntingar av resan, just för att det säkert kommer bli så mycket högre. Jag kommer få uppleva en helt ny världsdel, Asien, och det är stort nog för mig. Jag kommer ta dagen som den kommer, och njuta så mycket jag bara kan. För jag har verkligen sett fram emot den här dagen sedan vintern 09 då allt blev bestämt. Jag kommer att skaffa mig en vardag där nere, och det är bland det häftigaste som har hänt mig i mitt liv hittills.

Jag vill tacka Nandan, Samina, Zoheb och Sofia som ger mig den här möjligheten och min egen familj som ställer upp för att jag ska kunna åka.

Vi hörs igen om ett par dagar, då ifrån andra sidan jorden.

Nu ska jag sova en sista natt i min säng på 2 månader.
Ha det så bra

Terese



Finally!!